Igår gick jag in i min sista vecka här i Sverige. Jag är så spänd, överlycklig och har såndär överdriven energi. Samtidigt som jag har en sjuk separationsångest som äter upp mig allt mer inifrån. Att lämna familj och vänner är så jävla jobbigt. Jag vet att vi ses om ett tag igen, men när jag kollar dom i ögonen och tänker att jag ska lämna dom.. Ja, då får jag känslan av att jag ska dö ungefär. som att jag försvinner för all evighet.
Den känslan är jobbig. men det går snabbt över igen när jag tänker på hur jag faktsikt stormtrivs i London, hur roligt jag har haft där, att det ska bli askul att komma tillbaka och att jag både har träffat och kommer träffa as sköna människor. Att det har och kommer ge mig kunskaper och erfarenheter.
Den känslan är jobbig. men det går snabbt över igen när jag tänker på hur jag faktsikt stormtrivs i London, hur roligt jag har haft där, att det ska bli askul att komma tillbaka och att jag både har träffat och kommer träffa as sköna människor. Att det har och kommer ge mig kunskaper och erfarenheter.
och ta det inte fel heller gott folk, Jag längtar tokmycket till jag sitter på planet. Tills det lyfter från Svensk mark och jag äntligen landar på Londons gator igen.
